ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH!

det var längesen jag var såhär pass sur!

Förbannade fittbrud, ska du vara på alla killar jag blir intresserad av?

Eller alla killar som jag ens har petat på...

Du går i mina fotsteg, jag gillar det definitivt inte.

Du borde passa dina tassar.

Fyfan.

Först den ena nu den andra och sedan?

Den tredje?

Antagligen.

Och jag ska skjuta varenda fruntimmer på denna jord.

Tack för mig,

andas in andas ut

lite tid, det är allt vi behöver

ge mig tid ge mig råd

jag vill känna om något finns kvar

andas in, andas ut

jag vill inte tro det är över

allt kan bli som förut

andas in och andas ut

allt kan bli som förut

andas in och andas ut

Står han ej att finna
sök som besatt
Säg till hans vänner att de ska hälsa att
fönstret är öppet och dörren står på glänt
Ack vad som händer är han alltid det finaste som hänt
Visst kan du välja att bryta nu
Men han finns alltid där i ditt hjärta det vet du
Så varför inte låta honom vara där
Du kan ändå aldrig glömma den ditt hjärta håller kär

Jag kan förtfarande känna dina fingrar mot min hud

hur skinnet lixom drar ihop sig under dem

Jag kan fortfarande känna dina läppar mot mina

som om det vore igår

<3

Jag har funderat en hel del..

jag har kommit fram till att det bara finns en person som jag skulle kunna leva

som gift med. Den enda personen som jag kan älska fast han retar gallfeber på mig.

Det är något speciellt med det här, det sa inte klick, det sa lixom KABOOM!

Det är sinnessjukt.

Aah det är det!

When I se her smile <3

Känslan av hopplöshet.

Ingenting känns rätt

finns inget hem

ingenstans att vila

Det finns ingen som kan säga sig förstå

utan att

känna

uppleva

När ens stötpålar i livet

dem som gjort dig till den människa du är idag

sviker

försvinner

när dem inte visar dig att du fortfarande är bra i deras ögon

då vänds livet upp och ner

När du letar, tror dig finna

visar det sig att du bara duger för att utnytjas

När du vill och du vet att du kan

men ändå aldrig lyckas

Det är först då du ligger där

med känslan av att tappa andan

känslan av att bröstet ska pressas sönder och samman

först då du kämpar och försöker andas mellan gråtattackerna

du bygger dig en mur

du ler och skrattar

men inte på riktigt

du känner en ilska

hat

avsky

mot allt och alla

du finner ingen tillfredställelse

ingen mening

du vill men du kan inte

Känslan av att aldrig hitta hem

Att saknaden efter en vän kan vara så fruktansvärt stor och att psyket påverkas så mycket.... Jag vill inte vara någonstans just för tillfället, känner mig inte hel och defenetivt inte klar i knoppen.

Allt jag vill är att åka ner till dig och finnas vid din sida, konstant!