Mystiske man!

Det går inte att tolka dig, det finns inget att läsa mellan raderna.

Du döljer dina känslor trots jag drar i olika trådar.

Jag har aldrig varit med om liknande, kanske är det min nyfikenhet som drar sig till dig?

Men jag blir rastlös, utråkad.

Men jag vill, åh vad jag vill!

Du gör mig beroende på ett oberoende sätt, du förvirrar mig totalt.

Men jag gillar det, jag kan inte "let it go"

Du sätter mig på plats, egentligen är du nog för komplicerad för mig.

Du gör så att jag, mitt riktiga jag, blottas, jag skrattar med hela själen det är inte bara munnen som ger ifrån sig ljud.

Jag öppnar mig, du får mig att prata.

Du får mig att tänka på ett helt annat, mognare sätt.

Du dampar, i like it!

Jag lever för tillfället i en stor förvirring.