Att saknaden efter en vän kan vara så fruktansvärt stor och att psyket påverkas så mycket.... Jag vill inte vara någonstans just för tillfället, känner mig inte hel och defenetivt inte klar i knoppen.

Allt jag vill är att åka ner till dig och finnas vid din sida, konstant!

"I know im playing with fire but i don't know why"

Tänk hur en människa kan påverka en psykiskt.

Att man kan gräva ner sig i skiten för att man drar förutfattade slutsatser och

inte får den uppmärksamhet man vill ha.

Är det ett beroende?

Är vi beroende av att bli älskade, älska?

Ja jag tror nästan det. Precis som miljonären är beroende av pengar, rökaren av cigaretter och alkoholisten av spriten är vi nog alla beroende av att bli älskade och få älska.

Kärleken är precis som vilken drog som helst..

I början är den toppen, efter ett tag börjar det tryta och man måste få en ny dos och sådär fortsätter det tills man är totalt nedbryten..

Ändå söler man hela tiden efter mer.

Man skulle kunna se oss som narkomaner!

För visst är det så att kärleken är det bästa som finns MEN det finns alltid problem med kärlek och när dessa problem uppstår är kärleken det värsta som finns.

Precis som drogen för narkomanen.

mitt desperata försök att bota min abstinens efter sådant jag ej kan få.